Elektronisk dansmusik har alltid varit starkt förknippad med droganvändande. Det är ett rykte som faktiskt är välförtjänt men ibland överdrivet. Det är inte så att alla som lyssnar på EDM använder droger, snarare gör de flesta inte det. Drogerna som nyttjas på festivaler, klubbar och partyn inom den elektroniska dansmusikgenren är kanske främst ecstasy, eller MDMA som det också kallas. Musiken och miljön som uppstår vid spelningar sägs av många deltagare passa särskilt bra ihop med drogen och används för att hamna i ett så kallat rave-läge. Vissa använder drogen för att stimulera välmående och extas medan andra använder det som en sorts hjälp för att komma närmare andra människor.

Andra vanliga droger inom elektronisk dansmusik är psykadeliska droger såsom LSD, ketamin eller psykadeliska svapar. Just ketamin är en drog som man kan se har ökat i användandet hos befolkningen i samband med de elektroniska dansmusikfestivalerna och användes framförallt i Hong Kong i slutet av 1990-talet. Ketamin var tidigare lagligt och gick att köpa fritt i USA men kräver numera recept.

Men droger är ju som bekant inte bara guld och gröna skogar och det har skett många dödsfall i EDM-världen som kan kopplas till droganvändande. I Argentina har de drogrelaterade dödsfallen inom genren lett till att staden Buenos Aires har förbjudit alla tillställningar inom elektronisk dansmusik. Exempelvis var bandet Kraftwerk tvungna att ställa in en spelning som skulle ha ägt rum i staden 2016. De försökte argumentera för att det var skillnad mellan deras konserter och stora EDM-festivaler, dock utan framgång.

Många EDM-entusiaster försöker tvätta bort drogstämpeln från musikgenren men det kommer nog att dröja innan det får något genomslag, om det någonsin får det.

Är man sugen på att besöka ett udda land i kombination med att gå på en EDM-festival gör man rätt i att besöka Sunburn Festival som årligen sedan 2007 anordnas i Goa i Indien. Det är den största festivalen i Asien och brukar betraktas som en av världens tio bästa festivaler. Festivalen pågår under fyra dagar och har många olika scener där olika artister uppträder samtidigt.

EDM är inte ett nytt fenomen i Goa, de har haft klubbar och anordnat fester inom genren sedan 1980-talet och det finns till och med en egen genre som kallas för Goa trance . Mer kommersialiserade events växte fram när EDM fick stort fäste över hela Indien och festivalen Sunburn anordnades och organiserades för första gången av den indiska diskjockeyn Nikhil Chinapa och sponsrades av vodkaföretaget Smirnoff. Den hölls då i slutet av December och lockade artister som Axwell, Carl Cox och Above & Beyond.

Elektronisk dansmusik spelades ofta i början i hemlighet på illegala på så kallade underground rave-fester. Ofta på udda platser såsom i övergivna lokaler, åkrar, fält, skogar eller vilken plats som helst där det fanns stora öppna ytor. I slutet av 1990 och i början på 2000 talet började ravefesterna att utvecklas tills festivaler och konserter. De stora festivalerna innehåller ofta ett stort antal uppträdanden inom ett brett spektra av alla undergenrer som finns inom elektronisk dansmusik. Festivalerna har ofta stort fokus på visuella effekter såsom komplexa ljussystem, tematik, pyroteknik och lasershower. Rave-modet spred sig bland deltagarna och beskrevs som en blandning utan Willy Wonka, Venice Beach, Cirque du Soleil och en gay-parad.

EDM-festivalerna skiljde sig från undergroundfesterna eftersom de var mycket bättre organiserade och var mer officiella där det lades större vikt vid säkerhet och hälsa hos deltagarna. Elektronisk dansmusik beskrevs av Rawley Bornstein från MTV som the new rock and roll vilket även Perry Ferrell har beskrivit genren som.

Festivalerna har haft stor framgång i att marknadsföra sig själva till allmänheten och stora EDM-festivaler har visat sig ha stora positiva ekonomiska effekter på städerna som anordnar dem. Exempelvis drog år 2014 festivalen Ultra Music Festival i Miami in över 223 miljoner dollar. Det stora intresset för EDM-festivaler har lett till att stora musikfestivaler världen numera använder sig av mycket mer elektronisk dansmusik för att locka besökare, exempelvis bjuder de ofta in band och artister som Calvin Harris och Deadmau5 och de brukar även finnas scener som är specifikt utformade för just musik och framträdanden inom EDM-genren.

Många gamla “rävar” inom rave musiken har dock känt att den mer kommersialiserade festivalindustrin är en slags antites till den mer traditionella subkulturen som rave var från början. De ondgör sig över alla de stora sponsorerna, de dyra biljetterna och människorna som de inte tycker passar inom genren och vill återgå till mer undergroundbaserade former av trancefester. Journalisten Russel Smith uttryckte exempelvis sitt missnöje i den kanadensiska tidningen The Globe and Mail där han skrev följande angående de nya festivalerna: the expensive tickets, the giant sponsors, the crass bro culture – shirtless muscle boys who cruise the stadiums, tiny popular girls in bikinis who ride on their shoulders – not to mention the sappy music itself.

EDM står för elektronisk dansmusik och är ett samlingsnamn på ett antal stilar och genrer såsom techno, trance, house och breakbeat. Elektronisk dansmusik är som namnet avslöjar främst avsedd för dans och uppkom när man började använda synthesizer i discomusiken i slutet av 1970-talet. I mitten av 1980-talet växte genren något enormt i och med att housescenen slog igenom i Chicago.

Electronic Dance Music som det heter på engelska började enligt wikipedia inte att användas som term förrän i slutet av 1990-talet som beteckning för olika elektroniska musikstilar. Ibland används termen techno för att beteckna EDM vilket egentligen är felaktigt eftersom det bara är en av underkategorierna till EDM. I folkmun i Sverige kallas det ibland helt enkelt för klubbmusik.

I Feel Love av Donna Summers var en av de första hitsen inom EDM och producerades 1977 av Pete Bellotte och Giorgio Moroder. På den tiden gick genren under namnet hi-NRG och blev mycket populär bland olika minoritetsbefolkningar i USA såsom inom gaykulturen och bland icke-vita. Den tidiga housemusiken kännetecknas av ljudbilden som uppkom av bassynten TB-303 och trummaskinen TR-808 som började säljas 1980 av musikinstrumentföretaget Roland o Chicago och som sedermera kom att kallas för Chicago House. Samtidigt utvecklades i Detroit något som kom att kallas för techno utav Kevin Saunderson, Juan Atkins och Derrick May. Den musikstilen var något mindre funkig än house och hade enklare melodier och rytmer.

En ny genre utvecklades i Chicago ur housemusiken i slutet av 1980-talet som kallades för acid house. Namnet har troligtvis sitt ursprung från den massiva mängd LSD och andra psykedeliska droger som intogs på dansklubbarna där musiken spelades. Acid house uppkom ur en manipulering av TB-303-synthens frekvensfilter och en av de första stora hitsen inom genren var Acid Tracks med Phutures. Genren slog igenom stort år 1992 med den skotska acid house-gruppen The Shamen.

I 1980-talets mitt började techno och house att spridas i Europa. Man kombinerade de två genrerna i Belgien och utvecklade genren new beat som lade grunden till ravescenen tillsammans med acid house. Sedermera uppstod jungle och hardcore techno omkring år 1991 som i kontrast till de andra genrerna baserades på icke-raka och brutna rytmer av samplade trumslingor, så kallad breakbeats. Ur detta växte i sin tur happy hardcore och dram and bass fram.

Bandet The Prodigy slog igenom 1992 och utmärktes av att de blandade acid house och breakbeats. Därefter följde musiker som Fatboy Slim och Chemical Brothers. Under 1990-talet utvecklades även genren trance som brukar ses som en lite mer mjuk variant av EDM-musik. Pionjärer inom trancemusiken var artister som Jam & Spoon och Paul Van Dyk. Under 2000-talet har EDM nått en stor publik och är en mycket populär musikstil. De flesta känner till musiker som Daft Punk, Deadmau5 och David Guetta.

Tomorrowland är en av världens största festivaler inom elektronisk dansmusik och uppstod 2005 och har sedan dess varit en av de mest omtalade och mest populära festivalerna i världen. Festivalen säljs ofta slut inom loppet av ett par minuter så det gäller att hålla sig framme vid biljettsläppet om man vill delta.

Festivalen hölls första gången i Belgien och organiserades av företaget ID&T, då deltog artister som Technoboy, Push (M.I.K.E.), Yoji Biomehanika, Yves Deruyter, Armin van Buuren och Coone. Den andra festivalen hölls året därpå och då deltog större namn såsom Axwell och David Guetta och 2008 deltog fler än 100 olika DJ:s och festivalens popularitet växte på allvar med över 50 000 besökare.

Festivalen är mycket eftertraktad och har anordnats årligen sen dess start. Varianter av festivalen har bland annat anordnats i Georgia i USA och 2015 hölls den i Sao Paulo i Brasilien. År 2010 överskred för första gången antalet besökare 120 000 vilket tredubblades 7 år senare med 360 000 besökare år 2017 vilket var en dubblering från året innan. Festivalen ser ut att fortsätta sin expansion och vem vet, i framtiden kanske antalet uppgår till en halv miljon.